Dag 184

Snart halvvägs genom den här skiten men när man inte trodde det kunde bli värre kom paniken. Men vi kämpar. Jag kämpar för min fina familj jag fått! 6 dagar kvar till första permissionen och 22 dagar kvar till våran första natt tillsammans på 7 månader. Kan inte bli bättre än att spendera natten i armarna på min stora kärlek! Så nu ser vi till att tiden går superfort till den 23!! Åh älskling kommer aldrig hitta någon som du!

Men tills dess kör vi på med rutinerna. Barnen sover, imorgon är det måndag och stora flickan ledig, se om vi hittar på något med min pappa och tisdag är det dagis igen. Då blir det även lite eftermiddagstid för båda barnen hos min kusin medan jag ska iväg en sväng ner till vc. Hoppas dom har någon bra lösning på mina problem för kan ju inte ha det såhär och ligga vaken halva nätterna! Nej usch.

För övrigt har vi idag haft sällskap av J's pappa och hans fru. Ätit god mat som hon lagat och umgåtts lite. Storan blir ju så till sig när dom kommer och näst intill förkrossad när dom åker. Haha tur hon tycker om dom så mycket som hon gör! Men fick iaf isäng henne efter en stund. Och lillan somnade straxt INNAN faktiskt? Vad har hänt? Haha inget skrik eller gnäll när klockan slår sovdags längre? Gud vad jag älskar mina barn fast jag älskar dom nog ännu mer när dom är såhär snälla och underbara? Om det nu är möjligt.. Haha! Menmen nu ska jag slänga mig i soffan en stund innan jag gör barna sällskap. Gonatt!

Kommentera här: